Förbandets historia

Stig Schyldts genomgång av Luftvärnets historia, läs mer ”HÄR”

Lv 3 har sitt ursprung i Kgl Stockholms Luftvärnsregemente vilket uppsattes 1941 som A 11 för skydd av huvudstaden mitt under brinnande krig. Efter flytten till Norrtälje ändrades namnet 1957 till Kgl Roslagens Luftvärnsregemente.

Av outgrundlig anledning ersattes regemente i förbandsnamnet till ”kår” under de sista åren före nedläggningen 2000. Denna kraftiga uppgradering i tre nivåer från regemente till kår skedde dock endast till namnet. Uppgifterna, att utbilda ett antal bataljoner och fristående kompanier för bl a Stockholms luftvärn, var under hela tiden typiska för ett regemente. Här kan du kortfattat läsa om historien före och under Lv 3 verksamma tid.

Mellankrigstiden – insamlingar och frivilligt luftvärn
Under det första världskriget ökade lufthotet genom flygets hastiga utveckling. Behovet av luftvärn ökade i samma takt. För Stockholms luftförsvar ordnades en insamling 1918-1919 för att hjälpa till att skaffa fram åtta 7,5 cm luftvärnskanoner m/18. Snart skulle alltför få värnpliktiga utbildas i luftvärnstjänst, eftersom 1925 års försvarsbeslut innebar omfattande förbandsnedläggningar. Räddningen för luftvärnet måste vara frivillig utbildning.

Initiativet till den första frivilligkursen togs av kapten Carl Lovén. Kursen startade sommaren 1925 och fortsatte samma tid 1926. Resultatet visade att det var möjligt med frivillig luftvärnsutbildning. Efter ett grundligt förarbete från Lovéns sida kunde Stockholms Luftvärnsförening bildas den 13 december 1926. Tre år senare hade föreningen samlat ihop mer pengar till luftvärnskanoner och strålkastare – denna gång för en yttre försvarsring med luftvärnskanoner som kunde skjuta 8000 m, en prestation på den tiden. Genom en generalorder sommaren 1934 fick bl a Stockholms Luftvärnsförening mandat att utbilda och examinera landstormsofficerare i luftvärnstjänst. Från 1939 skedde en del av kurserna på det blivande Väddö skjutfält. Här kan du läsa mer om den frivilliga luftvärnsverksamheten och dess historia.

Det andra världskriget – luftvärnet blir eget truppslag
1937 omvandlades artilleriregementet A 9 i Karlsborg till Sveriges första luftvärnsregemente. Året därpå sattes ett nytt luftvärnsregemente A 10 upp i Linköping. Vid det andra världskrigets utbrott 1939 förlades en division (numera bataljon) ur A 10, kallad A 10 S, till Stockholm för att försvara huvudstaden. Förbandet övertog kasernen på Linnégatan 89 i Stockholm efter Göta Livgarde I 2, som lagts ned. A 10 S ombildades den 1 oktober 1941 till Kgl Stockholms Luftvärnsregemente A 11, vilket fick förkortningen Lv 3 då luftvärnet skiljdes från artilleriet och blev eget truppslag 1942. Förbandet utbildade värnpliktiga och befäl i Stockholm, och levererade sedan personalen till det krigsorganiserade luftvärnsregementet A 101 (senare A 401, och från 1944 Lv 10) som överste Einar Sporrong var chef för.

Här kan du studera en lägeskarta över luftvärnets gruppering vid Stockholm under beredskapsåren. Blå punkt på kartan kartan betyder 7,5 cm pjäsbatteri. Gul punkt betyder en tropp om två pjäser 40 mm modell 36, en halv gul punkt betyder 20 mm lvakan eller ksp (ett streck). Röd punkt betecknar i allmänhet lyssnarapparat och strålkastare. I bland saknades dock lyssnarapparat och då fick strålkastaren invisning från en närliggande lyssnarapparat med parallaxkorrigering. I luftvärnsställningarna på Tivoliberget i Bergshamra och vid Käppala på Lidingö finns minnesmärken från beredskapstiden.

Flytten till Norrtälje
Kasernen på Linnégatan var hårt sliten och Lv 3 trångbott. Primitiva övningshallar, verkstäder och garage fanns på Gärdet i området där Sveriges Radio och Tekniska museet numera huserar. Den omedelbara närheten till storstaden försvårade utbildningen. Dessutom var det på den tiden en omständlig manöver att ta sig den långa och smala vägen upp till Väddö skjutfält för skarpskjutning mot luftmål. 1952 flyttade Lv 3 till nybyggda kaserner i Norrtälje och antog 1957 namnet Kgl Roslagens Luftvärnsregemente. 1979 samgrupperades även Luftvärnsskjutskolan, LvSS, med Lv 3 i Norrtälje.

Luftvärnssystem vid Lv 3
Kanoner och automatkanoner i varierande modeller och kalibrar var under lång tid kärnan i luftvärnsförbanden. 1944 infördes radar som sedan dess är mycket viktig för luftvärnets strid. Lv-system 48 med Bofors 40 mm automatkanon L70 och radarbaserat centralinstrument (CIG 48/760/790) var under huvuddelen av tiden i Norrtälje mycket viktiga system.

I början av 60-talet genomförde Lv 3 försök med den brittiska långräckviddiga luftvärnsroboten 365 ”Bloodhound”, i Sverige Rb 68, som senare anskaffades av flygvapnet. En robot 68 pryder fortfarande sin plats i början av kaserngatan som minne av försöken.

Den amerikanska bärbara roboten ”Redeye” (senare modifierad till ”Stinger”) förekom som Rb 69 vid Lv 3 under 60-, 70- och 80-talen. Bofors robotsystem 70 utvecklades under 70-talet och har sedan dess varit det dominerande Svenska närluftvärnssystemet. En vidareutveckling, robotsystem 90, infördes i ett mindre antal under 90-talet.

Nedläggningen
Efter Sovjetunionens kollaps och det kalla krigets slut startade en successiv nedmontering av det svenska försvaret. Dråpslaget kom i form av den s k ominriktningen 2000, vilken i praktiken innebar ett stålbad för Försvarsmakten som helhet. Endast en huvudplattform per specialtruppslag kunde behållas. Det integrerade luftvärnscentrat med Lv 3 och LvSS i Norrtälje, i kombination med närheten till huvudstaden och Väddö skjutfält med sin försöksplats, var enligt alla såväl militära som civila experter överlägset bäst lämpat att axla ansvaret för Sveriges framtida luftvärn. Dessvärre ledde en kombination av politisk okunnighet och ”kohandel”, jämte en ryggradslös militär styrgrupp, till att man fattade ett annat för luftvärnet mycket ödesdigert beslut.

Lv 3 lades ned med flaggan i topp den 30 juni 2000, efter nästan 60 år i det Svenska försvarets och folkets tjänst. Kanske cirkeln kommer att slutas genom att huvudstadens luftvärn även i framtiden måste nödlösas genom insamlingar och andra frivilliga insatser?…

”Den som undandrager sig att fullgöra värnplikten och endast vill njuta av fosterlandets gåfvor utan att gälda dess kraf, han är ovärdig att nämnas bland fria svenska män. Att svika Konung och Fäderneslandet har aldrig varit svenskmannased!”

Källor:

• Bo Pederby och Georg Werle ”Lv 3 1941-2000, Huvudstadens luftvärn”, Affärstryckeriet Norrtälje 2001.
• Bo Pederby och Georg Werle ”75 år i luftvärnets tjänst”, Luftvärnsförbundet 2002.
• Carl Herlitz och Tage Ljunggren ”Luftvärnets historia, Roslagens luftvärnsregemente”, Militärhistoriska förlaget 1980.