1. Bakgrund och historik, Krigsplacerade A-platsfordon

Utvecklingen av Försvarsmakten under 1900-talet, främst Armén, gjorde att Försvaret blev mer och mer motoriserade. Större delen av Armén var utrustade med hästar. Artilleriet och sedan från 1942 Luftvärnet, var två truppslag som tidigt blev motoriserade.

Hästarna fanns under en lång tid i Försvarsmakten och bland de första regementena som blev avhästade var kavalleriregementet K 3 i Skövde som under 1940-talet omorganiserades till motoriserade spaningsskvadroner.

Det sista kavalleriregemente som blev avhästade var K 4 i Umeå i mitten av 1960-talet, som då omorganiserades från beridna jägarskvadroner¹ till jägarskvadroner med cykel och bandvagnar.

De hästar som idag används vid högvakt och andra statsceremoniella tillfällen ägs inte av Försvarsmakten utan av en stiftelse, ”Beridna Högvakten”.

Precis som med fordon har Försvarsmakten inte haft tillräckligt med hästar genom tiderna för sina krigsförband, utan ett system utvecklades i och med införandet av allmän värnplikt och nedläggningen av det indelta soldatsystemet, med uttag av hästar som senare ledde till att även fordon krigsplacerades. Under det indelta soldatens tid ansvarade rotebönderna för att t.ex. ryttaren som de ansvarade för utrustades med häst.

2. Lagar och förordningar

Försvarsmaktens stöd för att ta egendom i bruk regleras i Förfogandelagen, Förordning (1992:391) om uttagning av egendom för totalförsvarets behov och Försvarsmaktens föreskrifter om fördelning av fordon inom totalförsvaret.

Dessa föreskrifter ger Försvarsmakten möjlighet att under fredstid planera för uttag av fordon. Naturligtvis så finns det begränsningar vilka typer av fordon som Försvarsmakten får krigsplacera.

Bland annat får inte följande fordon/ fordonstyper krigsplaceras:

• tankbilar för vatten och mjölk
• fordon som ingår i Vägverkets plogningsberedskap
• fordon som erfordras för kommunernas räddningstjänst, omsorgsverksamhet, kollektivtrafik, sophantering, renhållning, väghållning och snöröjning
• fordon som erfordras för landstingens sjukvård
• hjultraktorer yngre än fem år.

Fordonen som Försvarsmakten har behov av är vanliga standardfordon och motorcyklar. Försvarsmakten har inte stamfordon för att täcka hela det behovet.

Ägarna till dessa fordon får en krigsplaceringsorder för sitt fordon där det framgår var fordonet ska lämnas. En så kallad A-Plats. Fordonet löses där in av Försvarsmakten och ägaren får betalt för sitt fordon.

3. Avlämningsplats, A-plats

Fram till i slutet på 1900-talet var Sverige indelat i sex militärområden och ett militärkommando, Gotland. Ett militärområde utgjordes av ett antal län. I varje militärområde fanns ett antal försvarsområden, vanligtvis ett län.

Militärbefälhavaren ansvarade för försvaret och försvarsplaneringen inom militärområdet. Och försvarsområdesbefälhavaren ansvarade för motsvarande inom sitt försvarsområde.

Försvarsområdet ansvarade för ett antal krigsförband och hade mobiliseringsansvar. I ansvaret ingick att förbanden grundutbildades/ repetitionsutbildades och att förbanden var utrustade både personellt och materiellt.

Försvarsområdet var indelat i ett antal mobiliseringsgrupper där en förbandschef, normalt en bataljonschef, hade ansvaret för att mobiliseringen kunde genomföras. Indelningen var oftast egen bataljon men kunde även innehålla andra fristående förband, exempelvis ett lokalförsvarsluftvärnskompani.

Mobiliseringsgruppen hade ansvaret för att upprätta en ”Avlämningsplats” A-plats. Krigsplacerade fordon var ställda till en specifik A-plats som nästan alltid var vid en bilbesiktning eller större verkstad. Mobiliseringsgruppchefens ansvar var endast för upprättandet och bistå med handräckningspersonal och bevakning. Själva arbetet med inlösen av krigsplacerade fordon skedde med en god man och inmönstringsförrättare.

Fordonen besiktades och inlöstes av Försvarsmakten. Huvuddelen av fordonen utgjordes av standardlastbilar, traktorer, personbilar, motorcyklar och även snöskotrar.

Fordonen avregistrerades i trafikregistret och förseddes med ”Kronskylt” den så kallade ”Kattfoten”.

Inlösta fordon var inte försäkrade eller skattade som fordon ska vara. Även under repetitionsövningar förekom det att Försvarsmakten hyrde in fordon för att täcka behovet och då kunde uthyraren ställa av fordonet och fordonet försågs med den s.k. ”Kattfoten”.

Försvarsmakten använde och använder även idag andra dragkrokar mot vad som förekommer på civila fordon. Ett av jobben som behövde göras var att byta dessa till militära dragkrokar. Krokarna förvarades normalt i något av de mobiliseringsförråd som fanns.

Fordonen, främst lastbilar och traktorer utrustades även med snökedjor, eller terrängkedjor som benämningen är i Försvarsmakten.

I slutet av 1970-talet utgavs anvisningar för mönstermålning av fordon. Anvisningarna var ett utbildningsunderlag för utbildning av soldater i mönstermålning.

Stora delar av stamfordonen mönstermålades under inledningen av 1980-talet. Oftast som ett beting under de tråkiga beredskapshelgerna.

Systemet med uttag av fordon för Försvarsmaktens räkning lades under början på 2000-talet på is. 2016 påbörjades ett arbete med att ta systemet med krigsplacering av fordon i bruk.

För den intresserade finns mer information på Försvarsmaktens hemsida: ( https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/for-dig-som-privatperson/for-fordonsagare/ ).

1 Skvadron är benämningen för kompani inom kavalleriet.
Benämningen skavdron används idag vid Livgardets kavalleridel, K 3 och Norrlands jägarbataljon (fd K 4).